Orvars filmblogg
Vecka 34I november 1995, efter sex års juridiskt snårverk, hade den en ny James Bond-film premiär. Goldeneye var den första filmen om 007 efter östblockets fall och hela historien genomsyrades av förändring och modernisering. Succén var ett faktum, och både publik och kritik var ense om att serien var på rätt kurs för första gången på länge. Filmen gick rakt in på förstaplatsen på den amerikanska biotoppen. Trots allt detta fick den bara stanna en enda vecka innan den knuffades ned från tronen, och det av en animerad familjefilm, Toy Story.  Toy Story Digital animation har funnits längre än många tror och de första exemplen av långfilmer med CGI (Computer Generated Images) kom redan i början av 70-talet och med Tron (1982) flyttades gränserna för vad som kunde göras fram radikalt. Problemet var att processen tog enormt lång tid, och kostade enormt mycket. Inte förrän i början av 90-talet kom CGI att bli en självklar del av Hollywoods verktygslåda, då filmer som Terminator 2 och Jurassic Park visade upp hur långt tekniken hade kommit. Vid det här laget hade Pixar redan jobbat länge med sin första långfilm. Det var med kortfilmen Tin Toy som företaget hade visat på möjligheterna att göra helt film helt och hållet med CGI och efter att Tin Toy vunnit en Oscar för Bästa Animerade Kortfilm övertalades Pixar att göra en liknande film i storformat för Disney.  Tin Toy (1988) Resten är, som man brukar säga, historia. Toy Story blev en hejdundrande framgång och med åren kom digitalt animerade långfilmer att i stort sett slå ut traditionell animation. Så till Woody, Buzz och alla de andra. Tack för allt!
The Making of Toy Story Vecka 33Johan Kling är tillbaka på våra biografer med sin andra långfilm, komedin Puss. Debuten Darling fick ju enormt mycket uppmärksamhet och hade säkerligen tilldelats Guldbaggar för både Bästa Film och Bästa Regissör om inte Roy Anderssons Du Levande hade råkat komma samma år. Lite otur det där, då det är väldigt sällan Roy kommer med en ny film. Kling var dock inte särskilt ledsen för det. Att förlora till en mästare är ett gott betyg.
Som TV-producent satte han sedan en tydlig stämpel på den svenska televisionen. Först som producent av Knesset, det kanske allra mest ihågkomna och stilbildande programmet på ZTV (med först Kristian Luuk och sedan Erik Haag som programledare).
Sedan löste han upp gränserna mellan verklighet och fiktion i den halvdramatiserade dokusåpan Nalles Show (följd av Stockholmare och Spacer). Här är vinjetten och lyssna gärna lite extra på speakerrösten…. Låter det inte lite som en viss långhårig filmrecensent?
Nu är det inte bara i speakerbåset Kling och jag jobbat ihop. Han var producent på mitt första filmprogram Bio, även det på ZTV. Det finns det dock (tack och lov) inga klipp av på Youtube.
Och för alla er som undrar om det där i trailern, om poolvattnet färgas som blått när man kissar i det… det är mycket riktigt bara en vandringsmyt. Läs gärna vidare på: Vecka 32Det blir grabbfest utan dess like på bio helgen. I The Expendables samlas 80-talets största muskelhjältar tillsammans med nyare förmågor i en explosiv actionfest som inte står Rambo, Cobra, Commando och de andra efter. Huvudman i det hela är Sylvester Stallone som både regisserar och spelar huvudrollen. Stallone har faktiskt gjort en väldig massa olika sorters filmer genom åren, från riktigt bra drama till usel komedi, men visst är och förblir han en muskelsprängd actionskådis i de flestas ögon.
Rollen som den svenske prickskytten Gunnar Jensen spelas av ingen mindre än Dolph Lundgren som ju slog (bokstavligt) igenom i Staloone-filmen Rocky 4 för många år sedan. Långfilmsdebuten kom strax innan med en liten biroll i bondfilmen Levande Måltava.
Efter Rocky fick Dolph huvudrollen som He-Man i Masters of the Universe (baserad på den tecknade tv-serien) och som Frank Castle i serietidningsfilmen The Punisher.
1992 parades han ihop med Jean-Claude Van Damme i Universal Soldier som blev en stor framgång. I denna framtidsdoftande pangpang-film ställs uppväcks avlidna vietnamveteraner som supersoldater. Två av dem visar sig vara dödsfiender och jakten är igång. Det blir en hel del handgemäng de två emellan och för att skapa publicitet till filmen låtsades faktiskt Dolph och Jean-Claude bråka på riktigt i Cannes.
Förutom dessa två herrar ser vi bland annat Bruce Willis, Jet Li och Mickey Rourke i The Expendables. Och så en liten, liten scen med Arnold förstås. Rollistan hade ju inte varit komplett utan honom. Nu fattas bara en återföreningsfilm för 80-talets ungdomsikoner också. Tänk er en film där Bender från Breakfast Club, Andie från Pretty in Pink, Ferris Bueller och Daniel från Karate Kid hamnar på en och samma plats. Ett AA-möte kanske? Vecka 31Den här veckan återuppstår två 80-talsklassiker på bio. Den ena är The Karate Kid från 1984, den andra Predator (Rovdjuret) från 87. I det första fallet handlar om den remake, som frångår nästan allt utom själva grundtanken: kille blir mobbad, tränas i kampsport av mystisk asiatisk man och tävlar mot sina plågoandar på en turnering. I originalet är Daniel LaRusso en tonåring som just flyttat till Kalifornien. Det lokala ungdomsgänget tränar karate för en skoningslös sensei (underbart spelad av Martin Kove) och attackerna mot Daniel blir allt grövre. I den gamle vaktmästaren Mr Miyagi finner Daniel en vän och läromästare. Karaten blir inte främst den fysiska försvarsteknik han tänkt sig utan en resa till mognad och självinsikt. The Karate Kid Om ni (som jag) växt upp med filmen måste ni bara se musikvideon Sweep the leg, en hyllning till filmen där många av skådespelarna repriserar sina roller.  Sweep the Leg – No More Kings I den nya The Karate Kid är huvudpersonen Dre Parker (spelad av Will Smiths son Jaden) betydligt yngre än Daniel var och flytten har istället gått till Kina. Den gamle läraren spelas av Jackie Chan och det är kung fu som lärs ut, INTE karate. Titeln fungerar ändå eftersom Dre retas av sina kinesiska plågoandar och kallas för The Karate Kid eftersom han tränat lite karate hemma i USA. Nu är ju det här inte den första filmen att följa originalet (även om det är den första nyversionen). Tre uppföljare producerades när det begav sig, den ena värre än den andra, med fyran (The Next Karate Kid) som absolut bottennapp. Där spelar en ung Hilary Swank en mobbad tjej som får lära sig ”karate”, vilket denna gång visar sig vara halvdana aerobicsrörelser till The Cranberries. Ett klipp på detta brukade ligga på Youtube men verkar ha tagits bort. Lika bra det kanske. Övningsscenen i ladan är så pinsam att den är bäst osedd. Även när det kommer till Predator har vi en filmserie som tidigare misshandlats bortom rimlighetens gräns. Den första filmen, i regi av John McTiernan, är en grym actionrulle där ett gäng elitsoldater finner sig hjälplösa mot en utomjordisk troféjägare. Testosteronen osar ur varenda ruta och säg den replik i filmen som INTE blivit en klassiker?  Trailer för Predator (1987) Predator 2 utspelade sig i Los Angeles och känns idag oerhört överspelad och krystad även om den fortfarande har viss charm. Det kan man inte säga om de två Alien vs Predator-filmerna där filmhistoriens två bästa rymdmonster fick skämma ut sig så det stod härliga till. I den nya filmen Predators (en titel inspirerad av John Camerons Aliens) tar man historien tillbaka till ritbordet och strävar efter att återuppväcka originalets tryckande intensitet. Ett gäng bestående av de hårdaste och värsta soldaterna, mördarna och gängmedlemmarna i världen har kidnappats och dumpats på en djungelplanet. Snartinser de att de är inbjudna till en jakt, som byte.  En scen ur Predators Vecka 30Så är Bröderna Karlsson här, en ny galen komedi signerad Sveriges Norrbottning no 1, Kjell Sundvall. Sundvall flyttade till Stockholm för studier på Dramatiska Institutet 1975 och skrev sig fem år senare in i vår tv-historia med Vi hade i alla fall tur med vädret, en komisk mardömsresa genom semester-Sverige. Gösta fixar TV-antennen i Vi hade i alla fall tur med vädret Sundvall jobbade därefter främst med film och tv men försökte sig även på det växande musikvideomediet. Även om regissörskollegan Lasse Hallström är den som oftast förknippas med ABBA gjorde faktiskt Sundvall två av bandets sista videor.  Under attack  The day before you came 1983 kom långfilmsdebuten Lyckans ost, men det var tre år senare vi fick se prov på den hårdkokte Sundvall i och med I lagens namn. Filmen bygger på Leif G W Perssons Samhällsbärarna, om ett grupp piketpoliser som systematiskt misshandlar småkriminella och missbrukare. Lägg märke till att narkomanen i scenen spelas av Rolf Skoglund, dvs pappa Gösta i Vi hade i alla fall tur med vädret!  I lagens namn Även om Sundvall faktiskt gjort mer komedi än action är det ändå Jägarna de flesta tänker på när hans namn dyker upp. Filmen blev en dundersuccé 1996 och Sundvall fick en Guldgabbe för bästa regi.  Om Sundvall blev Sveriges actionhopp med den blodiga historien om tjuvjakt i Norrland så skapade han romantisk hysteri (och på omvägar en populär tv-serie) med Grabben i graven brevid baserad på Katarina Mazettis bok.  Vecka 29Så var det premiärdags för ännu en film som det snackats mycket om, Inception av Christopher Nolan. Hajpad som ”en blanding av James Bond och The Matrix” utspelar sig denna futuristiska thriller i gränslandet mellan dröm och verklighet och bjuder på sanslösa effekter som verkligen tänjer på gränserna. Inception Det är svårt att föreställa sig nu, men The Matrix föregicks inte av någon enorm PR-maskin när den kom. Jag var i USA den våren och precis allt handlade om Star Wars – Det Mörka Hotet. Ett par kompisar råkade vara där samtidigt och tipsade om en actionfilm med Keanu Reeves som redan gått på bio ett par veckor. Gäsp, tänkte jag, och gick och såg den. Resten är, som man brukar säga, historia.  Matrix Upphovsmännen, bröderna Larry och Andy Wachowski blev genom ett trollslag Hollywoods nya guldkalvar och många förutspådde en alldeles lysande framtid för dem. Så här i backspegeln har vägen varit rätt krokig för dem sedan dess med ett par riktiga magplask och ingen egentlig hit. Istället har nya förmågor tagit över som drömfabrikens förtrupper, däribland herr Nolan. Christopher Nolan inledde långfilmskarriären med en liten film kallad Following. Därtefter kom genombrottet, den märkligt berättade independentfilmen Memento med Guy Pearce i huvudrollen.  Memento Efter den fick Nolan regissera en remake på en norsk film, Insomnia. Huvudrollen spelades av Al Pacino (originalet har Stellan Skarsgård i huvudrollen). Så var tiden mogen för en riktig storbudgetfilm, och med Batman Begins lyckades Nolan återupprätta en serie som så gruvligt dragits i smutsen med Batman Forever och den fasansfulla Batman&Robin. Filmen blev en stor framgång, men faktum kvarstår att uppföljaren, The Dark Knight drog in tre gånger så mycket pengar. Många var trötta på Batman när Begins kom och upptäckte först i efterhand hur serien pånyttfötts. All uppståndelse kring Heath Ledgers död drog förstås också (tragiskt nog) mycket uppmärksamhet.  Batman – The Dark Knight Tveksamma röster har på förhand höjts angående Inceptions möjlighet att locka ”den vanliga” biopubliken, men med en solklar förstaplats på USA-listan verkar olyckskorparna ha kraxat förgäves den här gången. Vecka 28Hej på er allihop. Hoppas ni inte svettats ihjäl i den svenska sommarvärmen. Om det är till någon tröst kan jag berätta att det var 45 grader varmt och stekande sol när jag besökte Palm Springs häromdagen. Vecka 27ShrekSå är det dags för den fjärde delen i filmserien om Shrek och hans vänner.Den första delen hade premiär vid Cannes-festivalen 2001 där den fanns med i tävlingssektionen. Historien om det gröna träsktrollet blev en dundersuccé och räknas idag som en av de bästa animerade familjefilmerna från 2000-talet. Filmen var för övrigt också den första att vinna en Oscar för Bästa Animerade Långfilm efter att priset instiftats (den slog Pixars Monsters Inc. som också var nominerad det året). Varför blev han just ett träsktroll förresten? Engelskans ”ogre” har ju inget specifikt med träsk att göra. Min gissning är att det handlade om dubbningen. ”Ogre” är ett tvåstavigt ord, dvs att karaktärerna rör på munnen två gånger när de säger det, medan ”troll” bara är enstavigt. Simsalabim så blev Shrek (som ju lämpligt nog bor i ett träsk) ett träsktroll.  Shrek – Ogres Många verkar förresten ha missat att filmerna bygger löst på den underbara barnboken Shrek! – Allas Skräck (svensk översättning Lennart Hellsing). Väl värd att leta upp på ett bibliotek nära dig.  Hyllningsfilmen New York I Love You är också bioaktuell, men även om jag älskar det stora äpplet är jag glad att vara i Los Angeles, av flera skäl. Det ena är den pågående värmeböljan i NY som resluterat i temperatur uppemot 40 grader. Här på västkusten är det mer sansat med havet som fläktar (och AC i hyrbilen). Sen är Los Angeles bara så härlig att hänga i en längre period, särskillt som filmälskare. Någon gång ska jag plita ihop en bra turistguide med filmvinkel för stan men idag tror jag bara att jag ska åka ned till Venice Beach och mysa istället. Inte för att filmvibbarna försvinner för det med allt från Falling Down och Speed till The Big Lebowski och så Lords of Dogtown förstås, om hur Venice skateboardungar lade grunden för hela skatekulturen.  Lords of Dogtown Vecka 26Fotboll och SalanderHär i USA har man ibland svårt att ta till sig företeelser från andra delar av världen. Alla är tex galna i NASCAR men vet knappt vad Formel 1 är för något och utländska vuxenfilmer görs hellst om i Hollywood (eller dubbas till engelska för en publik ovan att läsa textning). Men den här sommaren har det faktiskt blivit lite ändring på det. Fotbolls-VM i Sydafrika är förstås en jättegrej runtom i världen och för en gångs skull har sporten faktiskt rönt en del intresse även här (mer än vad den gjorde när jänkarna själva höll i trådarna 1994). Folk pratar faktiskt fotboll,"riktig"fotboll.
Även om intresset är rekordstort (kanske för att USA klarat sig ganska bra) har de flesta dock svårt för att själva matcherna är så långa och har så få mål. Ett återkommande skämt med filmvinkel är : - What does soccer have in common with the Twillight movies? Answer: They run around for two hours, nobody scores and billions of fans insist you just don’t get it.
Det är faktiskt inte bara i svensk medierapportering som Millennium slagit igenom stort i USA. Det är faktiskt sant att serien har egna hyllor fyllda från golv till tak i bokaffärerna, och alla verkar ha läst (eller ska läsa) den där svenska deckarserien. Filmerna är också väldigt populära och när jag tittar i LA Weekly går inte Flickan Som Lekte Med Elden bara på nån liten europavänlig kulturbiograf utan på tolv olika ställen i staden.
På tal om Twillight hade jag förresten nöjet att se The Runaways häromdagen. I filmen om det första riktiga tjejrockbandet spelas Joan Jett av Kristen Stewart och hon gör det med bravur.
Runaways – filmen
Runaways – originalet Vecka 28Vecka 24Med myten som vapenHej på er alla! Vecka 23Den här veckan har The A-Team premiär. Denna gamla actionserie från amerikansk tv visades inte på svensk tv när det begav sig men rullade ett par år senare vid udda tider på TV3 och Kanal 5. Vilka är då A-laget? De är ett gäng färgstarka legosoldater med hjärtat på rätta stället som kastas in i det ena äventyret efter det andra.
Det görs en himla massa filmer baserade på olika förlagor, tv-serier, serier, tv-spel, och även om det ingår i PR-avdelningarnas beräkningar att filmerna ska kunna dra nytta av originalens popularitet så är det sannerligen inte ett måste. Ta Transformers tex. Visst är vi många som växt upp med leksakerna och den (lysande) tecknade tv-serien, men med kassaintäkter på över 700 miljoner dollar kan jag garantera att majoriteten av publiken bara gick på ”den där stora, häftiga, nya actionfilmen”. Eller Charlies Änglar som aldrig heller var stora i Sverige när det begav sig, men som ändå lockade folk till biograferna när filmversionen kom. Mest ihågkommen från The A-Team är tveklöst Mr. T som spelade B. A. Baracus. T arbetade som livvakt och uppmärksammades efter deltagandet i ett tävlingsprogram på tv av Sylvester Stallone. Rollen som ”Clubber” Lang i Rocky III blev hans genombrott och banade vägen för både film- och tv-roller. Mr T blev snabbt en populärkulturell ikon I USA med egna leksaker, actionfigurer, affischer osv. Ända upp i Vita Huset fascinerades man av den fåordige actionhjälten. Mr T bjöds in att vara jultomte 1983 och bilden där Ronald Reagans hustru Nancy sitter i hans knä har blivit en klassiker.
Förutom skådespeleri och en vända inom amerikansk wrestling har Mr T gjort en hel del reklamfilm. En för Snickers orsakade en del kontrovers då den anklagades för att uppmuntra till attacker mot homosexuella (Mr T har efteråt bestämt tagit avstånd från homofobi) men vem har kunnat undgå den här filmen för World of Warcraft?
Rollen som B. A. Baracus spelas i den nya filmen av MMA-fightern Quinton ”Rampage” Jackson. Vecka 22Den svenska deckarvågen sinar aldrig. Böcker fullkomligen väller fram medan nya spelfilmer och tv-serier ständigt produceras. Kommisarie Späck heter den första riktiga parodin på den svenska polisfilmen och bygger på ett par sketcher som först visades på Guldbaggegalan för ett par år sedan.
Titelrollen spelas av en ständigt hungrig Leif André medan hans tuffe och bistre kollega Grünvald Karlsson görs av Johan Hedenberg. Även om parodin täcker in flera olika serier är det förstås Sjöwall/Wahlöös böcker och de filmer som bygger på dem som är i främsta skottlinjen. Första Beck-filmen kom faktiskt redan 1967. Den bygger på boken Roseanna och hade Keve Hjelm i rollen som Martin Beck. Film nummer två bygger på Den skrattande Polisen och gjordes faktiskt i USA med Wahlter Matthau i huvudrollen (omdöpt till Jake Martin). Att Beck är stor i Tyskland idag vet de flesta, men böckerna var internationella succéer långt, långt innan Haber och Persbrandt kom in i bilden.
Det lär knappast komma som en överraskning för er att min favorit i sammanhanget, ja bland mina favoriter över huvud taget, är Bo Widebergs Mannen på Taket. Med en nerv som saknar motstycke i svensk film och med ett socialt patos som spänner hela vägen från Sjöwall/Wahlöss till Bo själv är den änidag ett kraftpaket som heter duga. Beck är gammal och sliten med familjesituationen i ruiner. Den kyliga relationen mellan Kollberg och Larsson är klockren och bilden av träget polisarbete lysande.
1980 kom en avstickare i en samproduktion mellan Sverige, Västtyskland och Ungern. Derek Jacobi, mest känd för titelrollen i den gamla brittiska tv-serien Jag, Claudius spelade Beck. På 90-talet väcktes Beck-serien till liv igen, denna gång med Gösta Ekman, Kjell Bergqvist och Rolf Lassgård i rollistan. Sju filmer blev det totalt.
Så är vi då framme vid Haber&Co som i skrivande stund hunnit med hela 26 Beck-filmer. Flera av filmerna är regisserade av Harald Hamrell som ju faktiskt medverkade som (det första) mordoffrets son i Mannen på Taket. Så var även den cirkeln sluten mina vänner. Vecka 21Så var det premiärdags för uppföljaren till långfilmsversionen av Sex and the City. De fyra huvudrollsinnehavarna har blivit Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda med hela världens tv-publik, men självklart har de alla haft karriärer innan serien. Sarah Jessica Parker långfilmsdebuterade faktiskt redan i början av 80-talet, de två mest minnesvärda av de tidiga rollerna var i dansfilmen Footloose tillsammans med Kevin Bacon och i Girl’s Just Wanna Have Fun där hon spelar huvudrollen mot en ung Helen Hunt.
Kristin Davis, Charlotte, hade mest tv-vana när Sex and the City startades. Inget ont i det. Roller i Melrose Place, Vänner och Seinfeld gav henne gott om erfarenhet inför framgången med City.
Roligast filmer hittar man dock i seriens fräckaste dam, Kim Catrall – Samantha. Hon spelade mot Kurt Russel i John Carpenters helt galna Big Trouble in Little China, gjorde Spock sällskap som Vulcan i Star Trek IV och fick Steve Gutenberg att flämta i Polisskolan.
Vecka 20Idag är det premiär för ett nytt, storslaget äventyr signerat producenten Jerry Bruckheimer. Mike Newell (Fyra Bröllop och en Begravning, Harry Potter&dden Flammande Bägaren) har regisserat och Jake Gyllenhaal spelar huvudrollen. Prince of Persia –Sands of Time heter filmen i fråga och den är baserad på en hyllad serie tv/data-spel. Originalet gjordes av Jordan Mechner kom 1989, ett plattformsäventyr i två dimmensioner som imponerade med för sin tid mjuka animationer och rörelser. Nu är förstås det här långt ifrån den första filmen baserad på ett spel. Spelfilmer (hahaha) tenderar att ha dåligt rykte, och det med viss rätt. Mycket av det som produceras är helt vansinnigt uselt och har varken respekt för publiken eller källmaterialet. Värst av alla är tyske Uwe Boll som blivit något av en kändis. Hans kalkonfilmatiseringar av kända spel (som sällan har något gemensamt med förlagorna egentligen) hamnar regelbundet på listorna över filmhistoriens sämsta skräp. Nu är inte Uwe den som sitter ned och tar kritik på ett sansat sätt. Nej istället utmanade Uwe ett par utvalda filmkritiker på boxningsmatch.
Nu ska man komma ihåg att det var ganska nyligen som filmer baserade på serier vann den respekt de åtnjuter idag. Det behövs ett par seriösa, välgjorda och framgångsrika filmer för att vända trenden och se spel som en naturlig inspirationskälla för filmmanus, inte bara en snabb kassako. Förhoppningsvis blir Prince of Persia – Sands of Time en av dem. Vecka 19"Det är Robin Hood jag vill ha!"för att citera allas vår Prins John. Den här veckan är det dags igen för den givmilde rebellen att invadera våra biografer. Russel Crowe spelar huvudrollen och Ridley Scott står för regin. Robin Hood-filmatiseringar finns det gott om. En av de bästa kom redan 1922 med Douglas Fairbanks Sr. i rollen. Nog känns Robins äventyr nästan ännu mer äventyrliga med ackompanjerade av stumfilmsmusik?
Frågan är ändå om någon av alla mössförsedda pilbågsskyttar toppar Eroll Flynn i Robin Hoods Äventyr från 1938? Så självsäker, så kaxig och charmig.
En av de mest intressanta filmerna på temat kom 1976 med Sean Connery och Audrey Hepburn som åldrade Robin och Marian. För regin stod Richard Lester, mest känd för Beatles-filmerna men även mannen bakom De Tre Musketörerna från 1973.
Störst och svulstigast av Hood-filmerna i mina tonår var tveklöst Robin Hood – Prince of Thieves som kom 1991. Costner är riktigt tveksam i titelrollen och hela upplägget luktar amerikanskt 90-tal. Dock vägs en hel del upp av Alan Rickman i en fantastisk tolkning av sheriffen av Nottingham. Kul fakta är att filmen släpptes i två versioner i Sverige. En nedtonad, med 11-årsgräns, och en oklippt för den vuxna publiken.
Det kom faktiskt två biofilmer om Hood 1991. Den andra, och ganska snabbt bortglömda, hette bara Robin Hood, hade Patrick Bergin i huvudrollen och Uma Thruman som Marion, men hade svårt att stå emot konkurrenten med Costner och Bryan Adams på soundtracket!
Sist men inte minst måste jag lyfta fram en av de allra roligaste Hood-scenerna. Filmen är Terry Gilliams Time Bandits och i rollen som Hood ser vi den oefterhärmlige John Cleese.
Vecka 18I veckan är det nystart för den knivfingrade fd vaktmästaren Freddy (tidigare spelad av Robert Englund) och hans filmserie Terror på Elm Street. Originalet regisserades av Wes Craven 1984 och blev snabbt populär.
Sex renodlade Elm Street-filmer har det blivit genom åren (den sista kom 1991) och två avstickare från huvudspåret. Den ena är metafilmen The New Nightmare som utspelar sig under inspelningen av en ny film i serien. Wes Craven och Robert Englund spelar sig själva men Freddys onda ande hemsöker produktionen. Den andra är förstås Freddy vs Jason som i sann monster-möter-monster-anda ställer 80-talets två mest älskade skräckfigurer mot varandra.
I den nya filmen spelas Freddy av Jackie Earl Haley (en finfin skådespelare som bla gestaltat Rorschach i The Watchmen) men min gissning är att rollen alltid kommer att förknippas med Englund. Även om vi sett hans ansikte under ett lager brännskadesmink har han alltid varit igenkänningsbar (till skillnad från de många skådespelare som gjort Jason eller Michael Myers). Sen pratar ju Freddy också, och Englunds karaktäristiska röst har bidragit mycket till rollen.
Om Freddy förknippas med Englund är det lika mycket åt andra hållet. Trots gav sig in i branschen under 70-talets mitt och gjort massor med film och tv (däribland science fiction-serien V) är han verkligen Freddy. Jag träffade honom för ett par år sedan och då sa han skämtsamt att det nog borde stå ”Freddy”, inte ”Robert” på hans gravsten när han dör. Vill ni se prov på en tidig Englund-film (som dessutom inte hör till skräckgenren) rekommenderar jag Stay Hungry 1976 (Kraftprovet på svenska) där även blivande superstjärnan och framtida guvernören Arnold Schwarzenegger fick sitt genombrott som skådespelare (han vann faktiskt en Golden Globe för Bästa Nykomling!).
Vecka 17Robert Donwey Jr. har både haft en svajjig karriär och ett stormigt privatliv genom åren. Hög produktivitet har lett till både framgångar och bottennapp medan kemikaliekonsumtionen ledde till klippkort på avvänjingsklinikerna i slutet på 90-talet.
Downey Jr. föddes in i filmbranschen, hans pappa var regissör och manusförfattare. Ett par småroller som barn gav mersmak och på 80-talet ingick han i ”The Brat Pack”, ett gäng unga och heta skådespelare som befolkade i stort sett varenda ungdomsfilm som gjordes i Hollywood. Downey Jr. hade, som flera av sina skådespelande vänner, redan skaffat sig en ohälsosam inställning till droger när rollen som knarkaren Julian i ”Less than Zero” kantrade båten på allvar. Filmen är baserad på en roman av Bret Easton Ellis (mest känd för American Psycho).
Under 90-talets första hälft var Downey Jr. en välanlitad skådespelare i stora biroller och en och annan huvudroll. Mest uppmärksammad av dessa blev titelrollen som Charlie Chaplin i Richard Attenboroughs biografifilm, en roll som gav en Oscarnominering.
Så gick proppen till slut ur och missbruket tog över Downey Jrs liv. Rehab, fängelse, nya gripanden, villkorligt osv osv. Ja, historien kunde egentligen ha slutat där, med en sönderknarkad föredetting. Men till någonstans längst inne fanns alltid en osviklig skådespelartalang, och tack vare vänner i branschen (Mel Gibson i synnerhet) fick Downey Jr. en möjlighet att arbeta sig ur den djupa svackan. Efter flera uppmärksammade roller i mindre filmer (inspelade med diverse klausuler för att hindra Downey Jr. från återfall) började branschen återigen få upp ögonen för honom, något som lite oväntat ledde till huvudrollen i Iron Man. Filmen blev en dundersuccé och Downey Jr. var för första gången i sitt liv på toppen av den cineastiska näringskedjan. Birollen som överdrivet engagerad skådespelare i Tropic Thunder samma år ledde dessutom till en Oscarnominering.
Slutet gott, allting gott? Vecka 16Vi befinner oss något av en mellanperiod i bioåret. Det där lilla glappet mellan Oscarsgalan och sommarlovets stora blockbusters. Visst dyker flera stora publikfilmer upp, Draktränaren och Clash of the Titans har jag redan skrivit om, men samtidigt går många och väntar på Iron Man 2 som sparkar igång sommarsäsongen den 28 april. Sura nu inte över det. Ta istället chansen att se någon av de lite mindre filmerna på bio just nu, Hierro till exempel. En ruggig, sydeuropeisk rysare för er som gillade Pans Labyrint och Barnhemmet.
I övrigt är det förstås svårt att tänka på annat än vulkaner just nu, och det faktum att flera av mina vänner är fast på platser som New York, Los Angeles eller Tokyo. Jag vet att de saknar sina familjer, men ärligt talat är jag lätt avundsjuk. På film har vi inte sett vulkaner så ofta, konstigt nog. Dert är svårt att tänka sig mer spektakulära naturkrafter på film. Två storbudgetfilmer ligger närmast till hands och att
Att räddningen blir att lavan leds ut i havet känns lagom ironiskt då det kanske största katastrofhotet mot Kalifornien snarare är att hela delstaten sköljs ut i oceanen! Om Volcano mest kan sorteras in under tramsig specialeffektsaction är det bättre ställt med Dante’s Peak som med Pierce Brosnan och Linda Hamilton i huvudrollerna. Trots en liknande grad av actionfylld spänning, ger den en betydligt bättre bild av verkligheten. Faktum är att vi på Filmkrönikan under en säsong lät olika experter prata om filmer som berör just deras kunskapsområde och när en geolog skulle prata katastroffilmer lyfte han fram just Dante’s som den bästa.
Inget vulkansnack är komplett utan att nämna en av 90-talets mest mytomspunna kultfilmer (den kom faktiskt redan 1990 och känns på många sätt som en säregen 80-talsfilm). I Joe och vulkanen spelar Tom Hanks en ung, hypokondrisk man som blir erbjuden ett liv i lyx…. Om han går med på att sedan hoppa ned i en vulkankrater. Regissören John Patrick Shanley debuterade här och höll sig sedan borta från regissörsstolen i drygt 20 år, ända fram till prisbelönta Tvivel härom året.
Vecka 15Den här veckan går Clash of the Titans upp på våra biografer. Filmen är ett rungande specialeffektsspektakel i 3D och den berättar den gamla grekiska myten om Persus och gorgonen Medusa. Sam Worthington spelar huvudrollen och ingen kan väl säga annat än att hans på oerhört kort tid blivit allas vår nya actionhjälte? Terminator – Salvation, Avatar och nu denna. Egentligen är det faktiskt frågan om en remake av en film med samma namn från 1981 (svensk titel: Gudarnas Kamp).
Originalet regisserades av Desmond Davis men är mest känd för effekterna av den legendariske Ray Harryhausen som under flera decennier förde hantverket framåt. Han lever faktiskt fortfarande och är idag 89 år gammal.
Om vi ändå pratar Ray Harryhausen måste jag lyfta fram Det Gyllene Skinnet från 1963, en film som likt Terminator 2 och Avatar på helt egen hand flyttande fram gränsen för specialeffekter flera mil. Titta tex på den här scenen och kom ihåg att det här gjordes för nästan 50 år sedan!
En annan legend med premiärfilm denna vecka är Roman Polanski, med The Ghost Writer. Vi kan väl glömma alla turer kring hans evighetslånga landsflykt och efterlysning och istället konstatera att han gjort några av filmhistoriens bästa filmer. Repulsion, Rosemary’s Baby och inte minst Chinatown!
I The Ghost Writer spelar Ewan McGregor en författare som hamnar i knipa när han tar på sig uppdraget att spökskriva en biografi. McGregor är förstås en världsstjärna idag, med allt från Moulin Rouge till Änglar och Demoner via Star Wars. Men ni har väl också sett hans genombrottsfilm, den fantastiska thrillern Dödsleken från 1994 av Danny Boyle (som regidebuterade med den)? |
|
