Tove intervjuar huvudpersonerna bakom Ego
26:e januari

Tove intervjuar huvudpersonerna bakom Ego

Igår hade den romantiska komedin Ego premiär. Filmen är gjord av Lisa James Larsson och i huvudrollerna ser vi Martin Wallström och Mylaine Hedreul. Bioklubben fick den stora äran att träffa denna trio.

Tove Dockson fick intervjua dessa huvudpersoner och resultatet står att läsa längre ner. Men först en liten presentation.

Mylaine Hedreul började sin skådespelarkarriär i unga år med huvudrollen Olivia Twist, i tv-serien med samma namn. Året därpå medverkade hon i En ö i havet, som baseras på fyra ungdomsböcker av Annika Thor. Därefter har hon dykt upp i kortfilmer och tv-serier som Höök, Oskyldigt dömd och Maria Wern. 2007 hade Mylaine huvudrollen i Linas kvällsbok, samt en mindre roll i Beck- Det tysta skriket. Men nu är hon äntligen tillbaka! I Ego spelar hon den glada och spralliga tjejen Mia.

Martin Wallström har även han hållit på med skådespeleri sedan tonåren. Och liksom Mylaine, medverkade han i både Olivia Twist och En ö i havet, bara några år efter debuten i Hela härligheten. Han är utbildad vid scenskolan i Göteborg och har trots sin ringa ålder synts i ett trettiotal produktioner såsom Arn, Wallander, Johan Falk, Till det som är vackert och I rymden finns inga känslor, bara för att nämna några. I EGO spelar han den självcentrerade och fåfänga killen Sebastian.

Hur kom ni i kontakt med Lisa och fick era roller?
Mylaine: I mitt fall var det via Facebook. Lisa skrev ett meddelande till mig, sen sågs vi, fikade och pratade om filmen. Men jag fick ju provfilma med såklart.

Martin: Hon ringde eller skrev till mig på Facebook, jag minns inte riktigt för jag har inte Facebook längre. Men jag tror det var så att hon ringde och frågade om jag ville komma och provfilma. Och jag och Mylaine känner ju varandra sen ...

Sen Olivia Twist och En ö i havet?
Martin: Ja, precis!

Mylaine: Du har stenkoll!

Har ni haft någon kontakt sedan dess?
Mylaine: Nej, det har vi inte haft. Men vi har sprungit på varandra ibland.

Hur skulle ni beskriva filmen?
Martin: Ska vi göra sten, sax, påse om vem ska som ska börja?

Mylaine: Nej, du får börja. Jag tycker det är svårt.

Martin: Jag skulle beskriva filmen som ett kärleksdrama med komiska inslag, för ungdomar. En film i sin samtid som tar upp aktuella saker, utan att ducka för vissa ämnen.

Hur skulle ni beskriva era karaktärer och varifrån hämtade ni inspiration till dem?
Mylaine: Jag fick mycket hjälp av de workshops som vi hade tillsammans med Lisas pappa, som är teaterlärare. Vi pratade mycket om karaktärernas bakgrunder och hur deras liv ser ut. Sen gjorde vi även djurimprovisationer, kommer jag ihåg. Och det hjälpte, tyckte jag.

Hur gick det till?
Mylaine: Vi fick fundera över vilket djur som vi tyckte att vi kunde närma oss karaktären med. Jag blev en surikat.

Martin: Just det!

Mylaine: Och du var en tiger va?

Martin: Mm, men jag hade egentligen tänkt mig ett helt annat djur. Men Lisa och hennes pappa sa ”Men du ska vara det här djuret”, så vi var lite oense där om vilket djur jag skulle vara.

Mylaine: Jag tyckte det var lite svårt, för först tyckte jag att jag var två helt olika djur, en gammal hund och en surikat.

Mylaine, har du någon slags teaterutbildning eller hur kom du in i den här filmvärlden från början?
Jag började provfilma när jag var liten. Mamma tog med mig på öppna castings som det stod om i tidningen och på den vägen är det. Men jag har gått Södra Latins teaterlinje och en 1-årig vuxenutbildning på Kulturama.

Hur förberedde ni er för era karaktärer?
Martin: Jag fick hjälp av en kvinna som heter Katarina Hahr, en journalist på Sveriges Radio. Katarina förlorade synen mitt i livet och vi umgicks mycket i förberedande syfte. Hon var modig som släppte in mig i sitt liv. Det var väldigt betydelsefullt.

En annan stor del av förberedelsen var den musikaliska biten. Magnus Tingsek har varit till stor hjälp. Jag bodde nere i Malmö i lite mer än två veckor, när vi jobbade fram musiken. Vi höll på från tidig morgon till sen kväll.

Mylaine: Jag hade inte alls samma utmaningar som Martin, men jag tycker ändå att jag har fått gå långt utanför mina egna ramar. Mia är ju väldigt energisk.

Har ni några likheter med era karaktärer?
Mylaine: Ja, jag är nyfiken och livsbejakande, som Mia.

Martin: Jag tror att enda likheten vi har är att vi båda är väldigt intresserade av armbandsur.

Martin, kan du berätta lite mer om samarbetet med Magnus Tingsek? Var det självklart för dig att även tacka ja till att faktiskt sjunga i filmen?
Vi pratade om det väldigt tidigt. Jag tror att den första idén var att någon annan skulle sjunga, för vi gjorde en musikvideo till någon annans låt, innan filmen hade fått full finansiering. Det var en del i arbetet att försöka övertyga finansiärerna om att det här skulle funka och bli bra.
För mig innebar arbetet med filmen att kliva ut på jättetunn is och eftersom jag redan stod inför så många utmaningar, kände jag att jag lika gärna kunde prova att sjunga. Så vi gick in i en studio och gjorde en testlåt, som Lisa och producenten tyckte lät helt okej. Och Lisa ville ju ha Tingsek som filmkompositör.
 
Jag köpte Tingseks första platta och tänkte ”Gud skapade världen på sex dagar, på den sjunde vilade han, men på den åttonde skapade han Magnus Tingseks röst”. När Magnus ibland spelade upp låtar som han hade testsjungit in och det lät helt fantastiskt, kände jag ”Japp, där ligger ribban ...” Det är som att hoppa 2,42 när man precis har börjat värma upp. Man kanske inte kan hoppa 2,42 men man kanske slår sitt personliga rekord i alla fall. Så var inställningen hela tiden och Magnus har varit extremt generös och tålmodig. Han är en ängel, verkligen! Det har varit helt fantastiskt att få jobba med honom!”

Hur är Lisa som regissör?
Mylaine: Hon ger väldigt mycket och är väldigt bra, tycker jag.

Martin: Hon är väldigt rolig och älskar verkligen att få göra film. Någon dag i början när vi skulle ha en dolly, alltså en åkvagn med en kamera på, hörde man Lisa ”Yes, we’re gonna have a dolly!” Den sprudlande energin och glädjen, är svår att värja sig mot.

Mylaine: Och en stor hjälp för ens eget rollarbete. ”Hon känner så mycket för den här filmen och kunde nästan plantera den känslan i mig.”

Mylaine, du har ju bott och pluggat i Paris ett tag, men vad känner du för det här med skådespeleri? Är det något du vill syssla med på heltid framöver?
Det är så svårt. Det är svårt att bestämma sig för något, för det är liksom inte riktigt upp till en själv heller om man får skådespelarjobb. Men samtidigt, gör du inget får du inget. Så det är nog ganska mycket det som gör att jag faktiskt pluggar på heltid nu.

Vad pluggar du får något?
Jag pluggar juridik. Men om jag får välja, skulle jag ju göra både och. Och skulle jag kunna filma jämt, skulle jag göra det. Men jag är också väldigt intresserad av och tycker det är kul att plugga. Det är kul med juridik. Någon kombo där, tänker jag mig i framtiden.

Är du sugen på att söka scenskolan?
Jag har gjort det flera gånger, faktiskt. Så jag har lite lämnat det. Men jag ville verkligen komma in där, det känns gediget. Det hade också varit ett slags erkännande för mig själv ”Att nu har jag gått scenskolan, nu är det det här jag gör.” Och att inte ha gått där tror jag gör att skådespeleri inte känns lika självklart. Men sen tror jag inte att alla som har gått scenskolan får jobb.

Martin: Fast jag tror inte att det alltid är helt självklart att det skulle vara någonting bra, att ha gått scenskolan. För det kan också ställa till mycket i huvudet på en. Scenskolan handlar väldigt mycket om att man börjar om från noll på något sätt och bygger upp någonting. Det som hände mig var att jag förlorade mig själv. Och det har tagit tid att hitta mig själv igen, efteråt. Det tror jag är jättevanligt där. Fast jag ska väl vara lite mer rättvis och säga att man hittar andra delar av sig själv. Men det finns så många grymma skådisar som inte har gått scenskolan!

Avslutningsvis, Bioklubbens obligatoriska fråga. Vilket är ert första eller starkaste biominne?
Mylaine: Åh, det låter lite klyschigt men Amelie från Montmartre, var livsomvälvande för mig. Den satte spår.

Martin: Pippi Långstrump på de sju haven. Och när vi var 12 år och försökte lura in oss på Snuten i Hollywood 3, men blev nekade för att vi var för unga.

Regissören och manusförfattaren Lisa James Larsson är född i Tyskland, men uppväxt i London. Hon har tidigare arbetat som filmfotograf och filmklippare vid Arts Ed London School of Acting. 2005 flyttade Lisa till Sverige när hon kom in på filmregiutbildningen på Dramatiska Institutet. Därefter fortsatte hon sina studier med en masterutbildning i manusskrivande. EGO är Lisas långfilmsdebut.

Jag läste någonstans att du fick uppsklaget till den här filmen när du studerade manusförfattande på Dramatiska Institutet. Varfirån kom idéerna?

Det var en blandning av olika saker. På Valhallavägen på bussen till skolan tänkte jag "I år måste jag skriva mitt första manus. När jag tagit pluggat klart kommer ingen att sticka ett bra manus i händerna på mig. Det kommer bara inte att hända." Så jag behövde en berättelse som jag kunde presentera för ett produktionsbolag. "Jag har skrivit det här. Kan vi filma det?"

Jag blev inspirerad av Paul Potts och Susan Boyle på youtube. Det var en stark upplevelse att se de här klippen, med dessa individer som ingen verkar tro på tills de bokstavligen slår världen med häpnad genom sin fantastiska talang.

Sedan tänkte jag på de filmer jag sett själv. Som Billy Elliot och Dirty Dancing. Filmer låter dig skratta, gråta och känna alla möjliga starka känslor, men som i slutet får dig att må bra. Den här filmen handlar om någon som har allt och som förlorar allt och därför måste hitta en ny sida i livet. Berättelsen tar både karaktären och åskådaren på en resa. Så jag satt där på bussen i februari och såg alla skyltar med "Varnung för rasrisk", som sitter så lågt att man går in i dem. Där någonstans började allt ta form.

Hur skulle du beskriva Ego?
Det är en feel good-film om en person som måste jobba mycket med sig själv. Han tillåter sig inte att känna av någon anledning. För att bli en hel person som kan älska, måste han ompröva hela sitt liv. Hans olycka blir på sätt och vis hans lycka. Men det är en romantisk film som jag hoppas lockar till både skratt och tårar.

Vilken scen i filmen är du mest stolt över?
Jag gillar scenen där Sebbe är på klubben och för sitt inre ser Mia dansa. Hur scenen fungerar tillsammans med musiken. Det är storytelling utan ord. Jag tror man fattar vad som händer i Sebbes huvud. Jag mår bra när filmen kommer till den scenen. Och jag älskar slutscenen!

Hur skulle du beskriva dig själv som regissör?
Energisk, passionerad och tacksam. Jag tar inget för givet och jag vet att jag har världens bästa jobb. Det är kanske inte hjärnkirurgi, men det är kreativt, roligt och något jag verkligen älskar. Förhoppningsvis kan jag överföra något av den känslan till teamet och skådespelarna. Professionellt men ödmjukt. Jag tar mitt jobb på allvar, men drivs av kärleken till det. Och så vill jag jobba.

Sista frågan: vad var din första filmupplevelse? Vilken film? Kan du beskriva hela händelsen?
Wow, vilken underbar fråga! Jag tror att det var Tim Burtons Pee-Wees Big Adventure. Jag var nog åtta när min granne tog med mig och min syster på bio. Eller var det någon Disney-film?

Intervjuade och fotograferade gjorde Bioklubbens reporter Tove Dockson

  • Tove Dockson

SMULTRONSTÄLLET

Smultronstället

HÄR FINNS DINA BILJETTER!

BiomatI Biomaten köper du biljetter, betalar dina reserverade biljetter och hämtar ut biljetter du köpt.

Du kan använda betalkort, Företagsbiljetter, Presentkortet och registrera Bioklubbspoäng. Snabbt och enkelt.

GILLAR DU BIO? GILLA OSS PÅ FACEBOOK!

GODA NYHETER!

Godis är bäst på bio!

BLI MEDLEM I FILMPANELEN

Bli medlem i Filmpanelen

I Filmpanelen får alla en chans att uttrycka sina åsikter om reklam och produkter.
Läs mer och bli medlem »

500-fel

400-fel